Reino Niemi var en av de första 35 gruvarbetarna som startade strejken. Från sin balkong i Svappavaara ser han röken från dagbrottet där allt började i december 1969.

På söndag 23 november sänds min nästa P3 Dokumentär.

När 35 arbetare sätter sig ner på golvet i truckverkstaden i LKABs gruva i Svappavaara, den 9 december 1969 tänds en gnista av uppdämd strejkvilja. Och bara två dagar senare är LKABs gruvdrift i Kiruna, Svappavaara och Malmberget helt lamslagen.

4800 arbetare går samman och den största strejken i Sverige sen 1948 är ett faktum.

Under 57 dramatiska dagar pågår strejken och stormöten avlöser varandra där arbetarnas enighet prövas hårt.

Man strejkar för en ökad lön, en bättre arbetsmiljö och framför allt – ett större människovärde.

Strejken kallas olaglig och vild eftersom den inte är utlyst av facket. Den blir ett uppvaknande för både arbetsgivaren LKAB, men också för Svenska Gruvindustriarbetareförbundet, LO och för den svenska regeringen.

Slutet blev bittert för många arbetare, men på sikt vann man viktiga segrar och strejken räknas än idag som en av de mest avgörande strider som skett mellan arbetsgivare och löntagare i Sverige.