Torsdagen 29 december 2016 var en stor dag. Kaj Linna beviljades resning av Högsta Domstolen och det är ett historiskt beslut. Det var Kaj Linnas tredje resningsansökan och efter drygt 12 och ett halvt år kan han nu på allvar börja räkna med frigivning.

Efter ett sanslöst mediatryck där min telefon aldrig ville sluta ringa i torsdags (intervjuer i TV4:s Livenyheter, P4 Extra, Studio Ett, P3 Nyheter, Aftonbladet, Göteborgsposten och till sist SVT och Aktuellt) försöker jag nu samla tankar och intryck och få ner i text vad som verkligen har hänt. Detta är ju något oerhört stort.

Allra störst är ju detta besked för Kaj Linna själv och hans familj. Men för oss som bevakat och granskat fallet är det naturligtvis också en seger. Stefan Lisinski på Dagens Nyheter har kritiserat rättsväsendets agerande i detta fall i över 10 år. Dokumentärfilmaren Mårten Barkvall har filmat Kaj, ”Nils” och andra omständigheter av och till under nästan lika lång tidsperiod.

Våren 2015 gjorde Martin Johnson och jag vår granskning i och med första säsongen av podcasten Spår.

Även Veckans Brott och en viss Leif GW Persson har vid två tillfällen kritiserat det här fallet och hur åklagare och tings- och hovrätt behandlat bevisvärderingen.

Så visst känns det bra just nu.

Samtidigt framhåller Kaj Linnas advokat, Thomas Magnusson, som nu vunnit en så viktig delseger i och med den beviljade resningen, att han känner en klump i magen och en i halsen. För det är ju i grunden en så sorglig historia. Det här borde ju aldrig ha fått ske från första början.

Vad Kaj Linna säger får jag veta på måndag när jag och Martin åker för att träffa honom. Det kommer alltså ett avsnitt till i Spår om #Kalamark – någon gång i januari.

Vad var det då som till slut fällde avgörandet?

Högsta Domstolen pekar på flera punkter i sitt beslut. Men allra viktigast är ”Nils” och att hans trovärdighet som vittne nu ifrågasätts på grund av de nya uppgifterna som förs fram i resningsansökan.

”I detta ärende har sålunda framkommit att ”NILS” (min ändring) numera anger att ett skäl till resan till Piteå den 13 april 2004 var att skaffa narkotika. Uppgiften avviker från vad han uppgav i rättegången där han angav andra skäl för den resan. Denna uppgift förstärker oklarheterna kring avvärjningsresan och väcker ytterligare frågor när det gäller MVs trovärdighet.”

Högsta Domstolen gör en intressant bedömning här. För man tar också upp vad tidigare resningsansökningar framfört om hur Nils uppgifter om den så kallade avvärjningsresan inte är förenliga med sanningen. Och det är uppgifter HD hämtar från tidigare resningsärenden i fallet. Man menar nu att det som framkommit sammantaget med det som tidigare är känt gör att Nils trovärdighet är så dålig att hela målet bör tas om.

Just delen med narkotika är ju hämtat från den intervju som Martin och jag gjorde med ”Nils” i Spår. Vi hade då stor hjälp av Mårten Barkvall och Stefan Lisinski som förberedde oss på hur ”Nils” antagligen skulle agera. Mårten Barkvall har filmat honom tidigare och då fått på film hur Nils berättar nya saker, som till exempel att det var redan 1997 som Kaj pratat om en stöt mot bröderna. Men det kunde ju i så fall inte stämma, så tidigt visste varken ”Nils” eller Kaj vilka bröderna var.

Högsta Domstolen skriver om denna omständighet:

”NILS” (min ändring) har i brottmålet angett att KAJ LINNA (min ändring) dagarna före mordet berättat om planer på en stöt mot bröderna Enligt de uppgifter som nu har kommit fram skulle KAJ LINNA ha berättat om sådana planer mycket lång tid före mordet. Det kan antas att det för hovrättens bedömning har haft viss betydelse att KAJ LINNA berättat om planerna kort tid före mordet. Att ”NILS” först nu berättat om detta inverkar även allmänt sett menligt på tilltron till hans uppgifter.”

Dessutom påstår Nils nu att han varit hos bröderna två gånger, inte en, för att få pengar för att lösa brödernas problem med affärerna med ”Bertil”. Han ska ha fått 60 000 vid ena tillfället och 80 000 vid andra. Tidigare har han påstått att det bara varit ett tillfälle och ”bara” rört sig om 80 000 kronor.

Högsta Domstolen i sin bedömning nu:

 

”21. De nya uppgifter som ”NILS” har lämnat om resan till Piteå, om planerna på en stöt och om kontakterna med bröderna L är inte sådana att de sedda för sig utgör skäl för resning. Det gäller också om de bedöms tillsammans med de ytterligare omständigheter som KAJ LINNA åberopar i detta resningsärende. Förhållandena är emellertid speciella. I tidigare resningsärenden har det lagts fram andra omständigheter som också har varit ägnade att inge tvivel om riktigheten av NILS uppgifter. Med hänsyn härtill måste även ett mindre bevistillskott kunna vara tillräckligt för ett förändrat ställningstagande

22 ”NILS” vittnesmål har varit avgörande för den fällande domen. Den osäkerhet som nu har uppkommit när det gäller tilltron till och tillförlitligheten av hans uppgifter får betydelse för bevisvärdet av hans utsaga.

23 Det finns mot den nu angivna bakgrunden, och med beaktande av att straffet har bestämts till livstids fängelse, synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om KAJ LINNA har förövat brotten.”

Med andra ord – Nils trovärdighet är nu, i och med de uppgifter som advokat Thomas Magnusson för fram och som han hämtat från dels Spårs intervju men också från Mårten Barkvalls filmsekvenser tillsammans med de tidigare uppgifter som Stefan Lisinski arbetat fram under många års slit, enligt HD, så dålig att hela målet bör tas om.

Viktiga personer för denna utveckling har också Jan Olsson och Peter Karlsson varit. Båda har arbetat som polisutredare men i detta fall har man arbetat på advokat Magnussons uppdrag. De hörs också båda i Spårs granskning.

Som ni märker är detta ett jättejobb som gjorts under lång tid och av envisa och slitsamma människor. När jag träffat dem slås jag över hur hjälpsamma alla varit, hur Stefan Lisinski delat med sig av sina artiklar, sin kunskap och sin tid. Hur Mårten Barkvall gav oss kunskap om de sensationella nya uppgifter som Nils redan börjat läcka i Mårtens film och hur han dessutom hjälpte oss att komma i kontakt med Nils för Spårs intervju. Jan Olsson visade oss rent tekniskt vad den tidigare polisutredningen missat, Peter Karlsson visade på de likheter som finns med andra fall och därmed med andra potentiella gärningsmän.

Att Högsta Domstolen nu använder sig av så många olika detaljer, framförda under så lång tid, och menar att de samverkar i deras resningsbeviljande gör därför att alla som kämpat kan känna att just deras insats haft betydelse.

Att dela denna upplevelse och denna insats med dessa människor känns väldigt väldigt bra.

Att Acast gett mig och Martin rätt förutsättningar för vårt arbete med Spår känns extra bra just nu, för det är ju avgörande att någon betalar för journalisters arbete, det visar verkligen detta fall.

För den där klumpen som advokat Thomas Magnusson beskriver så bra, finns även i mig. Ska det verkligen behövas så många personer som jobbar så länge för att städa upp när rättssamhället inte gör sitt jobb?

Eller som Kaj Linnas skriver, via sin syster Carita Postma-Kaukosalo:

”Det är ju inte så att det är pga att Sverige har ett fungerande rättssystem som jag har fått resning. Utan det är pga en rad fantastiska enstaka händelser som har hänt. Egentligen som att vinna på ett lotteri! Det är ju inte därför att rättsväsendet har samarbetat, utan tex orubblighetsprincipen, har motarbetat rättvisan. Vilket naturligtvis inte är meningen med den eller rättsväsendet.”

 

Högsta Domstolens beslut hittar man här