Spår säsong 7

I fredags, 9 oktober 2020, lämnade Riksåklagare Petra Lundh, genom överåklagare Mats Svensson sitt yttrande som Högsta Domstolen begärt in.

Riksåklagaren (RÅ) motsätter sig att HD ska bevilja Son Do resning. 

Det var väntat, det sker så gott som alltid när RÅ ska yttra sig i resningsärenden (det skedde även i Kaj Linnas fall tex.)

Jag tänker inte gå igenom alla 19 sidor i yttrandet men eftersom RÅ nämner Spår vid flera tillfällen är det ändå på sin plats att klarlägga några punkter.

RÅ beskriver händelseförloppet och konstaterar att den enda muntliga bevisning som finns i fallet är de två videoförhör med den 7-åriga pojken som säger sig ha sett sin mamma skjutas ner av Son Do.

Sen går RÅ igenom de tidigare två resningsansökningarna (2014 och 2017) eftersom Son Do vill att det som framkom från dessa också ska läggas ihop med det han nu för fram i denna ansökan. (Så gjorde även Kaj Linna, där godkände HD detta förfarande och det var en ny praxis, innan har HD menat att varje resningsansökan ska ses för sig.)

RÅ skriver bla: 

”Det kan noteras att den granskning av podcasten ”Spår” som i huvudsak ligger till grund för den nu aktuella resningsansökan underkänner advokat BHs beräkning från 2014.”

Det handlar om att vi testade om det är möjligt för en person att köra bil från Son Dos restaurang till brottsplatsen, utföra mordet och sen hinna tillbaka på den tid som garageporten öppnats och stängts. Vi menar att det i och för sig är möjligt men att det är väldigt tajt om tid. Men det är korrekt uppfattat av RÅ.

Sen tar RÅ upp den nya resningsansökan. Och då Spårs granskning.

”Resningsansökan baseras i allt väsentligt på ljud- och bildfiler som distribuerats från och med 2019 i en så kallad podcast med namnet ”Spår”. I fem avsnitt, de flesta med en längd om cirka en timme redogörs för det aktuella ärendet. Kopplingen mellan den nu aktuella resningsansökan och podcasten är påtaglig genom att det på olika ställen i resningsansökan genom fotnoter hänvisas till avsnitt och tider i sändningarna.”

Lite längre ner skriver RÅ:

”Beträffande de hänvisningar i resningsansökan som görs till podsändningen kan helt allmänt sägas att det är svårt att värdera muntliga uppgifter som enbart förekommer i någon form av underhållande eller granskande program. Det går inte att veta om den eller de som gjort programmet medvetet eller omedvetet gett programmet en viss vinkling. Det går inte heller att bedöma vilket material som tagits med i sändningarna och vilket material som valts bort vid redigering.”

Det här är intressant. Det är en legitim fråga, kan man lita på journalister? Och ska man ge bevisvärde åt sådana uppgifter som kommer fram i en intervju? Som exempel har vi ju själva varit med om den intervju Spår gjorde med vittnet ”Nils” och som användes av Kaj Linnas advokat, vid det resningsärendet. Där lade Högsta Domstolen stor vikt vid vad som sades i intervju med journalister.

Men vi ställer oss ofta själva frågan. Går vi i samma fälla som de vi granskar? Vi kritiserar ju polisen för ”confirmation bias” dvs att man för tidigt skaffar sig en teori som man sen söker bekräfta, istället för att hålla sig öppen för alternativa förklaringar. 

Tänk om vi själva gör allt för att istället hitta fel på polisens teori – vi vet ju om att vår story blir ”starkare” ju fler ”fel” vi hittar i polisens story – är då inte frestelsen stor att göra en lite mer vinklad än sann historia?

Detta aktualiseras även i längre ner i RÅs yttrande när man skriver om de tre experter vi låtit analysera de två barnförhören med pojken.

”Podcasten ”Spår” har låtit tre sakkunniga personer ta del av förhören med vittnet PD. Två av dessa fick enligt uppgift läsa utskrifter från förhören med honom och den tredje fick ta del av de inspelade videoförhören. Intervjuer med de tre personerna finns i del 3 av podsändningarna.”

RÅ skriver också:

”Som jag anfört ovan det är svårt att värdera muntliga uppgifter som enbart förekommer i någon form av underhållande eller granskande program. Det går inte att veta om den eller de som gjort programmet medvetet eller omedvetet gett programmet en viss vinkling. Det går inte heller bedöma vilket material som tagits med i sändningarna och vilket material som valts bort vid redigering. Min uppfattning är därför rent principiellt att styrkan i de uppgifter som lämnas i podsändningarna inte går att jämställa med formella sakkunnigutlåtanden. ”

Som kommentar till detta är det för det första intressant att se att när Spår granskat tidschemat och funnit att det kanske håller, alltså när vi är på åklagarens linje, finns det inga kommentarer från RÅ om huruvida vi sysslar med ”en viss vinkling”. Då konstaterar man att vår granskning visat att åklagaren kunde ha rätt.

Men när vi går emot åklagarens linje, kan det alltså inte uteslutas att Spår sysslar med vinklad journalistik eller gör ett urval som ”medvetet eller omedvetet” gör att vi inte är sakliga. 

Nu hade vi ju ändå förberett oss på sådan kritik. Vår granskning ska tåla en granskning.

Därför nöjde vi oss inte med en, eller ens två experter. Vi lät tre experter på barnförhör gå igenom materialet. Om vi nu missuppfattat, eller medvetet gjort våld på dessa intervjuer eller bara gjort slarvig journalistik kring hur vi presenterat dessa experters slutsatser kan ni räkna med att dessa tre personer hade hört av sig med klagomål och krav på rättelse. 

Det har inte skett. 

Eftersom kritiken från de tre experterna är legitim.

RÅ är också inne på den linjen:

”Det ifrågasätts inte att de tre experterna har stora kunskaper inom sina ämnen och att de baserar sina uppgifter på vetenskaplig forskning, men den forskningen var känd sedan lång tid då hovrätten gjorde sin bedömning av de inspelade barnförhören”

RÅ menar här att för att kritiken från dessa experter ska kunna resultera i resning måste det röra sig om nya omständigheter. Men RÅ menar att problemet med barnförhör varit kända redan i domen mot Son Do. 

”Med hänsyn till att de uppfattningar som framkommer i de tre intervjuerna inte utgör någon ny bevisning eller ny omständighet, i den betydelse som lagen kräver kan de enligt min bedömning inte läggas till grund för bedömningen av frågan om resning.”

Det här går att tvista om. Exakt vad visste man 2006 om barnförhör och vad mer vet man nu 2020? 

Det som verkligen borde diskuteras är ju vad experterna säger. I domarna står ju tex att pojkens uppgifter är fria från motstridigheter – men det stämmer ju inte. 

Så är man ute efter att verkligen belysa det här fallet fullt ut borde experterna kallas till en rättssal och höras i en ny rättegång, så får juridiken helt ta över fallet efter oss journalister.

Vidare.

I ett resningsärende är det viktigt att ta reda på om någon ny omständighet tagits fram som kan omkullkasta tidigare föreställningar, det så kallade ”nyhetskravet”. I Son Dos resning handlar det om Spårs samtal med Skatteverket.

”I podsändningen ”Spår” förekommer uppgifter om kontroll hos Skatteverket rörande bland andra några av de personer som är målsägande i målet. Till ansökan om resning har personbilder från Skatteverket avseende fyra personer bifogats.”

RÅ kosntaterar att detta är ny information

”Utdragen från Skatteverkets databaser med information om några av ärendets målsägande och vittnen är däremot att betrakta som nya omständigheter.”

RÅ inser också att detta tyder på skenäktenskap, men det är ju inget som bevisats.

”Uppgifterna om hur TD och TN skilt sig i Vietnam, kommit till Sverige genom att gifta sig med personer i eller med kopplingar till en och samma familj gör att man naturligtvis kan spekulera i om äktenskapen i Sverige ingåtts för skens skull i syfta att erhålla uppehållstillstånd i Sverige. 

Frågan är då om spekulationen om skenäktenskap är en omständighet eller bevis som kan utgöra grund för resning. Enligt min uppfattning utgör uppgiften om äktenskapen inte i sig något bevismedel eller bevisfaktum som har betydelse i målet. Däremot hade uppgiften kunnat ses som hjälpfaktum vid bedömningen av den allmänna trovärdigheten hos några av de personer som hördes i domstolarna för det fall det under rättegångarna ställts frågor om de närmare omständigheterna angående egna och andras äktenskap. Det framgår dock inte av domarna om några sådana frågor ställts eller hur de frågorna i så fall skulle ha besvarats. ”

Det är helt riktigt att det inte framgår i domarna vad som utretts kring exakt hur relationerna mellan personerna kring pojken sett ut. Men i förhören i polisutredningen har flera av dessa personer olika versioner om hur de känner, eller inte känner varandra. Där ljuger minst en av dem kring detta. Varför RÅ inte nämner detta är oklart, kanske för att ett resningsärende bara kan avhandla information i domar och inte i förundersökning? Jag vet faktiskt inte. Men detta är också en omständighet som förtjänar att utredas i en ny rättegång.

För RÅ gör följande bedömning:

”Jag anser att teorierna om skenäktenskap inte har sådan betydelse och relevans för sakfrågan, att den ens nämnvärt påverkar styrkan av den tidigare åberopade bevisningen. Jag anser därför att det inte föreligger skäl för resning enligt huvudregeln.”

Men nämner då inte att om man betänker att flera av dessa vittnen används i domarna för att styrka pojkens trovärdighet. Men enligt de experter vi talat med är det just närstående till barn som är de som påverkar barn mest. Nu kan vi alltså visa att flera personer som vittnat om pojkens trovärdighet egentligen har kopplingar till pojken i form av äktenskap med pojkens mor (offret), som man ljugit om i polisförhör. Fler av de personer som i rätten framställde som släktingar är alltså i själva verket att ses som ”närstående” och därför finns det alltså risk att deras påverkan på pojken varit större än man tidigare trott. Det borde granskas närmare.

Sista stycket i Riksåklagarens yttrande vittnar ändå om att även RÅ räknar med möjligheten att Högsta Domstolen ska vilja titta på det här fallet igen:

”Målsäganden PD biträdde åtalet. För det fall Högsta domstolen överväger att bevilja resning torde domstolen ha att ta ställning till kravet i 5g kap. 6l rättegångsbalken, att resningsansökan ska delges motparten samt att målsägandebiträde bör förordnas.”

Det är fortfarande oklart vad som sker nu. Högsta Domstolen kan begära in ytterligare ett yttrande från Son Dos advokater eller besluta om resning eller ej, baserat på den information man nu fått. När beslut kommer vet vi inte heller men vi håller koll på fallet.

Stockholm 12 oktober 2020

Anton Berg