Yttrandestriden fortsätter mellan Son Dos advokater och Riksåklagaren när Johan Eriksson, Elsa Segerros och Olle Kristhammar idag lämnar in ett åtta sidor långt yttrande till Högsta Domstolen. Inlagan är ett svar på Riksåklagarens yttrande som lämnades in till HD för några veckor sedan och det är det sista som HD kommer ta emot från parterna innan domstolen fattar beslut i resningsfrågan.

Helt kort kan man sammanfatta advokaternas yttrande som ett förtydligande av resningsansökan. Man menar att RÅ missförstått första delen av resningsansökan, den ska inte på något sätt åberopa nya omständigheter utan visar istället på hur svag bevisningen är i målet. (Det saknas helt teknisk bevisning. Inget mordvapen har hittats. Det enda som finns är två videoförhör med en sjuårig pojke.)

Ju svagare bevisning i ett fall, desto mindre bevisning ska till för att bevilja resning, skriver advokaterna. (Och hänvisar till källa inom juridisk litteratur som jag dessvärre inte läst.)

Sen bemöter advokaterna RÅs kritik mot de tre experterna på barnförhör Spår intervjuat. För det första menar advokaterna att man ska titta på vad experterna verkligen för fram. För det andra ska HD läsa mitt inlägg kring hur jag besvarar kritiken om ev bristande objektivitet här på denna hemsida (jodå länk till min hemsida finns med i yttrandet, vore ju kul att se hur många av domarna i HD som kommer klicka) och för det tredje är muntlig framställan (Spårs intervjuer) minst lika stark som skriftlig, ja advokaterna menar till och med att den kan vara starkare. Vid en eventuell rättegång kommer experterna att åberopas och höras inför rätten.

Och det som är nytt är faktiskt, menar advokaterna, det som experterna för fram: Det finns visst motstridigheter i pojkens förhör. Tvärtemot vad rätten påstår i sin dom.

I resten av yttrandet bemöter advokaterna RÅs påstående om att det förvisso ÄR en ny omständighet att pojkens pappa var gift med mammans svägerska, (Det Spår kollade upp med skatteverket.) men att RÅ inte fäster någon större vikt vid detta eftersom det mest ligger till grund för spekulationer kring ett annat motiv.

Advokaterna menar att det äktenskapet är viktigt att klarlägga eftersom det blottlägger lögner i svägerskans förhör. Hon påstår där att hon är ensamstående när hon i själva verket är gift. Och att hon inte vet vem pojkens pappa är – när hon i själva verket varit gift med honom i fyra år (då pojken var 1-5 år gammal.) Inte heller pappan uppger sanningen kring detta när han förhörs.

RÅ skriver att man inte kan se i domarna om man ställt frågor kring detta. Men i polisförhören framgår det tydligt att frågor ställts och att osanningar levererats som svar.

Detta, menar advokaterna, visar att just de personer som rätten använt sig av som karaktärsvittnen, alltså som gett pojken större trovärdighet genom att säga saker som att ”pojken inte KAN ljuga, han vet inte hur man gör” – just de personerna har själva ljugit.

Och det påminner om hur det var i Kaj Linnas fall, vars resningsbeslut advokaterna citerar. Där fanns ett huvudvittne, ”Nils”, vars trovärdighet fallet vilade på. men som bland andra Spår kunde visa var en högst överdriven trovärdighet. Då föll det fallet ihop som ett korthus.

Här menar advokaterna alltså att fallen påminner starkt om varandra och att HD borde fatta samma typ av beslut nu som då: bevilja resning.

När beslut kommer är oklart. För Kaj Linna (ett fall jag ofta använder som jämförelse eftersom jag känner till det bäst av övriga resningsfall) tog det fem månader.